Bridge- eller pokerstorlek?

Den eviga frågan. Skall man välja ett "vanligt" kort som är ~88x58mm av så kallad bridgestorlek eller skall man ha ett något bredare kort av pokerstorlek med måtten ~88x63mm. Sällan har väl 5 millimeter, en ynka halv centimeter, varit orsak till ett sådant debakel som denna kontrovers stundom skapar. Låtom oss skåda närmare vad mer som månde skilja dessa två typer av kort.

Pokerstorleken på kort är oftast tryckta med så kallad jumboindexering. Detta innebär att en ca 15-18mm bred, tänkt, bård löper längs kortets ytterkanter i vilken kortets valör och värde är tryckt. Stort och tydligt. Det motiv eller den mera grafiska beskrivningen av värdet som finns på korten ryms innanför borden och är oftast inramad.

Bridgestorleken , det vanliga spelkortet, har en mycket smalare, tänkt, bård ca 9mm vari värde och valör är tryckt och resten av kortet utgörs av den grafisk värdebeskrivningen på kortet som sällan är inramad likt pokerstorlekens dito.

Vad gäller indexeringen på korten, om dessa skall vara av ordinär eller jumbotyp har främst att göra med om pokervarianten som spelas är med öppna kort eller ej. En stor indexering synns bättre på håll och detta kan vara en klar fördel i en något skummt upplyst lokal eller om någon spelare är skumögd av ålder eller annan orsak.

Papper eller plast?

Det tillverkas fortfarande kortlekar helt i pappersmaterial. Dock är det inte så vanligt i västvärlden. Här nyttjas oftast kort av plastlaminerat pappersmaterial eller kort helt i plast. Det finns även plastlaminerade pappkort som är linnepräglade. Detta innebär att det ytligaste lagret under plastöverdraget i någon mån består av lin. Detta för att uppnå vissa speciella ytstrukturella egenskaper.

Plastlaminerade papperskort. Den allra vanligaste typen av dessa två. Korten bör vara tillverkade av spelkortskartong med det svarta mittenlager som karaktäriserar spelkortskartongen. Ytskiktet under plastöverdraget kan i vissa fall vara av lin vilket ger en extra behaglig yta då man handskas med korten.

Ett bra papperskort skall vara av jämn kvalitet och får inte skikta sig eller skadas på annat sätt trots idogt spelande. Hörnen skall ej heller skickta sig och "tjockna" innan kortet i övrigt har degraderats till oanvändbarhet. Hållbarhetslängden på en bra papperskortlek varierar beroende på handhavande och underlag och dylikt men bör hålla för mer än en kvälls spel utan att tappa nämnvärt i kvalitet. Kortet skall inte lätt "knäckas" när det böjs utan snabbt återta sin ursprungliga form. Det skall vara smidigt och "snärtigt" att hantera utan att för den skull vara "sladdrigt".

Plastkort. Spelkort helt gjorda i plast håller mycket längre än papperskort. Detta är främsta orsaken till att använda plastkort. Ett plastkort kan rengöras med svalt vatten och en mild tvållösning, avtorkas och läggas att torka i rumstemperatur på en frottehandduk, eller motsvarande, i 1-2 timmar på var sida. Undvik att utsätta korten för direkt solsken/värme under längre tid.

Plastkort söker att efterhärma alla de goda egenskaperna som ett papperskort har utan att drabbas av papperskortets nackdelar. Ett bra plastkort skall ha identiska egenskaper som ett bra papperskort gällande yta och spänst och skall inte drabbas av hack eller märken i kanter och hörn. Det är viktigt att trycket på plastkortet är av hög kvalitet då de flesta fabrikaten ej har någon skyddande plasthinna eller motsvarande ovanpå trycket.

Två eller fyra kulörter på kortens färger?

I den svenska kortterminologin saknas engelskans "suit" (jfr. sv. serie) då vi i svenskan istället använder oss av färg för något som dels kodas med färg men även med form. Detta kan stundom vara något förvirrande men författaren kommer fortsatt att använda termen färg då detta sällan ställer till problem utom i de fall då man skall referera till vilken färg det är på. färgen. Ja, se så snabbt begreppsförvirring uppstod. Därför kommer den elektromagnetiska strålning som i givna våglängder kan uppfattas med ögat att, i denna del av artikeln, kallas för kulört. I en ordinär kortlek finns det fyra färger; spader, hjärter, ruter samt klöver. Dessa färger är indelade i två kulörer: svart och röd.

Två kulörter. Det är absolut vanligast med att färgerna delas in en svart och en röd kulört. Detta är en kvarleva från den tid då tryckkonsten var ganska nyligt uppfunnen och tryckkulört var relativt dyrt. Därför valde de franska kortspelstillverkarna att endast använda tvenne kulörter.

Fyra kulörter. Denna användning av fyra kulörter på färgerna: spader; svart, hjärter; röd, ruter;blå, klöver; grön introducerades på ett flertal kasinon i U.S.A under våren 1995. Fördelen är att det finns mindre risk för någon spelare eller giv att, av misstag, blanda ihop färgerna. Dock kvarstår en viss problematik för de som är funktionshindrade på så vis att de har så kallad röd/grön färgblindhet.

Kortlekar med fyra kulörter mycket ovanliga hos handlarna.

Spelkort sida 3 >>>