Den ädla konsten att arrangera en pokersittning

Denna artikel kommer att försöka ge den enskilde vägledning i hur pokerspel, företrädesvis Texas Hold'em, arrangeras hemmavid. Artikeln kommer att behandla marker, kortlekar, pokerdukar, grundläggande varianter på spel samt juridiska aspekter på arrangemang av pokerspel utanför någon av, svenska staten, ackrediterad plats. I de stycken där någon specifik pokervariant omskrivs är det Texas Hold'em som behandlas men mycket av materialet är i stor utsträckning generaliserbart för de flesta kända pokervarianterna. Artikeln behandlar inte regler eller någon form av strategi eller taktik för någon specifik pokervariant eller poker generellt utan har för avsikt att beskriva hur den enskilde kan underlätta praktiska och i viss mån sociala aspekter av pokerspel hemmavid. Det krävs av den enskilde en grundläggande kunskap i Texas Hold'em, spelets regler och en begränsad och grundläggande terminologi för att den enskilde till fullo skall kunna tillgodogöra sig innehållet i artikeln.

Inledning

Allt fler svenskar spelar poker på alla de Internetbaserade casinon och pokerrum som formligen poppar upp som svampar ute på den världsomspännande webb en, nätet, sajberspejs; ja kalla det vad ni vill men ett är säkert: Poker på Internet har kommit på bred front och poker på Internet har kommit för att stanna. Men jag som åtminstone hann med att växa upp i en värld där Internet var allt annat än ett vardagsbegrepp och det närmaste man kunde komma någon form av "allmänna" datornätverk var BBS:ernas FidoNet, AmiNet och allt vad det nu hette. Jag minns även att man kunde umgås utan att använda datorn som medel för detta samt att det, dessutom, var rätt så trevligt. Förövrigt har jag, trots Internets intrång i min värld, fortsatt med att umgås med mina kamrater IV; ja alltså I Verkligheten.

För länge sedan, långt innan digitalteknik, datorer, eller ens förargligt frestande All-in-knappar fanns så spelade människor poker med varandra med hjälp av små lappar, företrädesvis utgjorda av något halvtaskigt pappersmaterial, samt illaluktande pengar. Spelet bedrevs allt som oftast på sockerlådor och/eller flodångare. Fuskade man så var det inget man fortsatte med ostraffat om man blev påkommen. Man kunde inte snabbt och smidigt klicka sig vidare till nästa pokersajt för att där fortsätta sitt taskiga värv. På den tiden det begav sig blev fuskaren helt sonika skjuten i huvudet eller ibland i magen samt att det kunde undantagsvis, om fuskaren ansågs vara av särskilt fin börd eller på annat sätt var efterbliven, hända att fuskaren blev insmetad med fermenterad kåda och därtill rullad i något vi kan likna vid påskfjädrar fast oftast bara vita. Det kan, vid en första genomläsning utan eftertanke, te sig som om det inte alls var bättre förr. Och nej; det var det inte.

Nu för tiden finns det slitstarka plastkort att tillgå, man nyttjar sig av så kallade spelmarker som luktar mindre illa och alla pokerspelare som vill vara värd sitt salt frekventerar ett pokersällskap som innehar en ordentlig pokerduk. Om någon håller sig med oskicket att fus ka kan denne/a dock fortfarande behöva oroa sig för att bli skjuten om upptäckten är ett faktum. Ondsinta projektiler placeras dock sällan, nu förtiden, i huvudet eller i magen men desto oftare i en knäskål eller två. Bakifrån.

Vad är då tjusningen med att spela poker "på riktigt"? Att det finns en risk att ådra sig kraftig hälta? Tja, för en del pokerutövare är det säkert den driften som är den primära men för de flesta av oss, som därtill håller oss från oskicket att f us ka, är det nog det sociala utbytet, samspelet, interaktionen, eller vilken som helst annan meningslös sociologisk floskel till nöjesbeskrivning, som är det primära.

Att få slå sig ned vid en välsträckt filt, få blanda, dela och bli tilldelad kort av kvalitet och rang, fingra på marker som har den där alldeles särkilt krispiga klangen och bombardera sina medspelare med beslutskrävande situationer om och om igen. Allt detta till ackompanjemang av konversanta stämmor i harmoni. Det, mina damer och herrar, är Poker med stort P. Sedan kan gemene man tycka att all denna flärd bara är en fasad för vad som egentligen är ett krig om vem som är filtens fältmarskalk och att flärden i sig på det hela taget är ovidkommande. Visst; Poker är krig. Men Poker är så mycket annat än att slita de sista kronorna ur sina medspelare enklast möjligast. Poker är stil. Poker är finess. Viktigast av allt: Poker är roligt

För dem av er som vill äga kunskapen om hur man med enkla medel, d.v.s.; en någotsånär tajt budget, sunt bondförnuft och litet tålamod kan sätta något guldkant på sin på sin och sina kamraters tillvaro genom att i glada vänners lag pläga spela poker kan i denna artikelserie tillgodogöra sig grundläggande kunskaper om: Viktiga saker att tänka på när man spelar rundspel och turneringar, vvad som gör en marker bättre än en annan, spelkort och deras kvaliteter, pokerdukens vara eller icke vara samt litet om vad moder Justitia tycker om att gemene man spelar poker utanför de platser som ackrediterats av svenska staten. Sedan kommer det likaväl att finnas en sammanställning över de handlare som finns vad gäller pokerparafernalia.

Har du som läsare någon åsikt, vilken som helst, så skall du naturligtvis yppa denna. Författaren uppskattar om åsikten kan underbyggas med någon form av referenser till denna text men även andra källor; det är inget krav men det blir enklare för författaren att snabbt kunna arbeta om och förbättra texten om det finns ett behov för revidering. Kontakta mig enligt nedan.

Hoppas att du som läsare skall ha nytta och nöje av denna text vare sig du läser hela eller bara valda delar.

Tillbaka till huvudsidan för "Spela poker hemma"